en strulig sak

Jag får ibland för mig att starta projekt efter kl. 22. Förvisso har jag alltid varit en nattmänniska, men jag försöker ihärdigt ignorera att ålder och barn (får man skylla på sina barn?) inte skulle ha någon inverkan på min livsstil. Istället drar jag fram saxen och börjar sy! Men oj vad strulig jag är! Mönster klipps ut galet, sömmar sys åt fel håll, jag får för mig att nåla är överskattat och allt blir rappakalja!

Detta skulle i vart fall blivit ett par brallor, men på grund av alla tänkbara struligheter så måste jag lämna slutsömmarna tills imorgon.

kan dock rapportera att stora M var mycket nöjd över tröjan från igår! 

Okej, godnatt kära besökare, ska nu vila upp mig inför morgondagens stora galej...

premiär-turen

Äntligen fick jag lite tid över till att köra in nya maskinen! Eftersom min gamla Husqvarna inte kan sy i superstretchiga tyger, så var jag sugen på att prova med det tyg som har allra mest stretch i min lilla kollektion! Det blev en enkel tröja till stora M, mönster från Ottobre design (4/2008), men med lite modifikation (eftersom man aldrig bara kan följa ett mönster rakt av!)!

Okej, den kanske inte kommer vinna årets bästa syprojekt, men en start iallafall, och symaskinen skötte sig utmärkt...

..till skillnad från jag själv som gjorde en del fula sömmar.. 

Den blivande ägarinnan (som redan somnat) får vara min domare.

bob men inte snobb

Vi har köpt 2 fiskar, och gett dem namnen bob och bertil. Tur att inte bob förstår de skyhöga förväntningarna som lurar bakom namnvalet.

i hemlighet tog vi med oss bobbas allra första leksak, hela vägen från norrland till nz.. en välrest och vältuggad anka

men även om vi återigen har en bob i famljen, är det ju inte riktigt samma sak...

Älskade snobb!

att finnas till

Jag halkade in på denna blogg http://lotusbarnen.blogg.se/index.html ikväll. Om några svenskar som arbetar på barnhem i Indien. När någon säger barnhem så rycker det automatiskt i musklerna i min näsa. Trots att det är 8 (eller 9?) år sedan jag av en slump kom att arbeta en sväng på ett barnhem i Rumänien, kan jag fortfarande uppleva känslan i min näsa. Egentligen kommer jag inte ens ihåg lukten. Men känslan av lukten. Jag kan fortfarande känna sorgen i hjärtat när jag tänker tillbaka. Att vara maktlös. Att se barn bli slagna och försummade, att inte ha verktyg för att hjälpa. Att se riktigt elaka vuxna människor men riktigt godhjärtade små änglar.

Jag försöker att undvika läsa om alltför ingående hemskheter, för då kan jag inte sluta. Jag finner det svårt att inte uppslukas totalt. Samtidigt är det någon som vill berätta något oerhört viktigt, som vi alla borde ta del av.
Var ligger vårt ansvar?

min nya kompanjon

Idag har lilla M hjälpt mig att städa på gården. Efter stormen ligger det utspritt diverse skräp, spikar och sådant som stormar tydligen kan föra med sig.

Nu äre klart! 

Hur kul det än är att städa, så var detta inte dagens höjdpunkt.
Istället fick jag totalt oväntat ett Stort paket av min fina man (var tvungen att dubbelkolla så jag inte missat någon bröllopsdag, förlovningsdag, min födelsedag eller dylikt)! En helt sprillans ny overlocker! Min allra första Nya maskin!!! Jag har aldrig haft något emot att ha begagnade symaskiner, de har alltid fungerat fint för mig! Men det är visst en speciell känsla med att få lyfta upp en alldeles ny maskin!

Nu får min gamla Husqvarna 2000 (Trade Me fynd! Härligt med lite svenskt sällskap i syhörnan!) stå bredvid min nya skinande kompanjon!

pillriga händer

För ett par månader sedan bestämde jag mig för att prova virka. Det var en helt skruttig regnig vinter-dag, och jag utrustade mig med billigt garn, virknål och youtube (ja, jag saknar både en farmor och en mormor, så det blev youtube istället). Jag har sedan dess stundvis försummat både man o barn genom att smygvirka i sovrummet ("jag ska bara hämta en sak"), läsa virkmönster på badrummet ("nej gumman kom inte in, mamma.. euhm.. bajsar") och fundera på virkiga saker vid middagsbordet ("mm.. jahanämenojjaaa").

Bollen finns enkelt att göra här: http://www.365slojd.se/?p=2684

Så, egentligen rekommenderar jag inte att börja virka, men förutom att det är vanebildande så är det faktiskt både rogivande och skoj, plus att man har något att pillra med framför tv:n om man har pillriga händer (och inte vill ha symaskinen i knä't)!

Virkade bollar är dessutom behändliga presenter till barn med syskon (gör inte speciellt ont att bli dånkad i huvudet med)! För den som är ute efter fina gratismönster på allt möjligt, så är mina favoriter underbara Ravelry (https://www.ravelry.com/) och DROPS design (http://www.garnstudio.com/). Lycka till!

Vårkänslor

Efter sydliga vindar, snö och storm, lurar det nu underbara vårkänslor i luften här på NZ. Vårkänslor kan innebära olika ting, men för mig, just nu, innebär det att jag vill sy somriga kläder till mina döttrar! Så min debut i bloggen blir att visa gårdagens snabba sy-projekt, en kjol till stora M! Sydd i loppis-tyger och perfekt att snurra runt i! Än så länge behövs kalas-byxorna under, men nu finns hopp om våren!