Ibland handlar livet om att virka. Ibland handlar livet om att överleva dagen.
Idag var det mer en sån här dag. En mungiporna-ner-dag.
Jobbet kan jag av naturliga orsaker inte yppa något om. Men om jag säger som så, den satte standarden för resten av dagen..
Sedan, efter att jag hämtat två tämligen trötta ungar på förskolan, hann jag med följande:
- kom innanför dörren och inser att mitt ena finger är täckt i blod. Antar att det är torra kalla luften, men har ingen egentligen aning. Plåster på, barnen lugnade, ingen panik.
- medan jag skulle laga middag och såklart samtidigt ställa undan disken, tappade jag ett stort glas som nästan kapade mitt lillfinger. Medan jag stod och filurade kring ifall jag behöver sy såret eller ej, blodet som pumpar ut, finger i högläge, försöker hålla en cool min inför ungarna, ni fattar ("hej o hå detta gör inte alls ont, bara lite blod, inget farligt"). Beslutar mig för att det blir för krångligt att själv ta med ungarna på en kvällsresa till akuten, tejpar istället ihop så gott det går med Steri-strip och hoppas att fingret är kvar när jag vaknar imorgon.
- gör ett nytt försök till att färdigställa middagen, och såklart samtidigt koka en stark kopp kaffe som tröst. Det gamla kaffefiltret går såklart sönder och gammal kaffesump hamnar i hela mitt kök, blandat med glasskärvor. Ungar, håll er på avstånd!
- Lyckas sedan äta utan att kvävas. MEN, när jag går bort med disken går jag såklart rätt in i en jäkla dörr och nästan knäcker lilltån.
- Förklarar konceptet Klumpig för mina barn.
- Nattar barnen, varpå äldsta dottern frågar "mamma, var det så att du inte sov så bra igår, eftersom du är lite klumpig idag?" Ja, tusan. Så var det nog.
Nya tag imorgon.
