Hux flux är sommaren i stort sett över. September. Kidsen börjat dagis. Jag börjat en nytt jobb. Jag får tid att äta lunch på mitt nya jobb, och jag har raster. Det är lyx. Jag får också tilliten att höra historier som får magen att vrida sig tjugotre varv och att hålla en varm hand på en människa som förlorat allt men ändå överlever.
Jag tänker att jag borde skriva något klokt om min tvåsamheten som blev en ensamhet.
Men ensamstående är ett sådant tråkigt ord. Och inte alls sant.
Perspektiv.
Nästa gång ska jag återgå till att skriva om virknålar, garnbollar och andra viktiga saker.
 |
| Viktiga saker |
Åh, vad jag längtat efter ett inlägg här :)
SvaraRaderaVi måste ses snart om du inte jobbar jämt?!
Kram//Anna-Carin
:) jorå, nu kommer jag bara jobba mån-fre som alla normala människor :)
RaderaPerfekt! Ska kolla kalendern då, hör av mig på facbook :)
RaderaHej! :D Äntligen. /Petra
SvaraRaderaHej! Tack för att du höll ut trots bloggtorka (ska bättra mig nu!)! :)
RaderaOch välkommen hem.
SvaraRaderaHej! Och tack så mycket! :)
Radera