snart officiellt..

Plötsligt händer det.

En sån där riktigt bra dag.
Massvis med soltimmar, massiv med solkräm, minimalt med gråt/skrik/slåss...

Bleka Skandinaver hade tydligen årsmöte bakom huset.

Efter morgon-virkning (hur ska jag får detta till en rutin?), vattenkrig och mera solskydd så blev det picknick på filten

Jag hann till och med att sy ihop grod-shorts innan lunch! 

Imorgon börjar officiellt sommaren här, 

men jag tror baske mej att den redan startat! 

Läslust

Idag är det precis 2 veckor tills mina föräldrar landar i landet.

Vi har därför lånat lite hjälp till planeringen..

nu ska jag bara se om jag hittar lite energi över till att börja läsa.. 

mönsterjakten

shorts-säsongen är definitivt här.

nu försöker jag få till ett eget mönster på shorts som ska passa min 3-åring.

blommig variant

hon är en liten spink, och det mesta blir således för stort på bredden!

det blir en massa halvfärdiga projekt sydda av gamla lakan. tur att jag har ett barn som villigt provar varenda modell utan klagomål!

prickig variant

Eller så denna typ.. som dock blev lite väl långa för shorts.. 

fickor bak

Är nöjd över att jag i alla fall kom ihåg att sy in en lapp bak, så är det lättare för stora M att se vilket håll de ska på (hum, även om bakfickorna skulle också kunna vara en hint..)!  

Imorgon fortsätter jakten på att utveckla shorts-mönster.. 

I badrumshyllan

Nej, jag smygäter inte i badrummet.

Däremot har jag ikväll provat Noo'poo för allraste förstaste gången. 

För den förvirrade: Nej, jag brukar vanligtvis inte ha bajs i håret (jag skrev vanligtvis då jag trots allt är tvåbarnsförälder och man kan aldrig så noga veta), men det handlar om att sluta med schampo. 

Kolla till exempel här för mer info. 

Jag är svinless på att vara beroende av Mitt Dyra schampo + balsam, och kan inte använda någon annan produkt utan att likna trasselsudds syster. 

Så jag provar. En månad ska man tydligen ge det, för att man ska få resultat. 

Mitt hår har nästan torkat efter första tvätten. Och jag måste medge att Äppelciderlukten redan börjat försvinna 

(eller har mina näsborrar imploderat). 

Jag får fråga min man när han kommer hem. 

tant-varning utfärdas!

Eftersom jag tror/hoppas/vet att jag kommer ha en massa tid under vår road-trip att virka och sticka, så kändes det lite nödvändigt att ha ett eget stick-fodral (och för att jag närmar mig en mental ålder på 82 år)!
(Och eftersom det enda andra projekt jag sytt på länge, är en massa specialanpassade lakan för våra super-uppblåsbara madrasser.. och de vill ju knappast någon se!)

Så, denna gången gick det tok-fort, eftersom jag redan sytt ett förut. Körde i samma stil, och i samma stil ångrade jag även denna gång att jag inte använde linjal. Fast, vem bryr sig liksom så länge sakerna får plats.

Bäst tycker jag om de blå snörena med hjärtan, som kommer från min mammas tygsamling. Minns att jag lekte med dessa när jag var en liten fjärt! 

Ah. Fredagsmys är på intåg. 

ps. Tänk på att här är det redan fredagskväll när ni går till jobbet i vinter Sverige! 

(hatbrev undanbedes)

wana have some Joyful Talk?

okej. nu är vi redo!
För att få plats med 4 vuxna, 2 barn, tältutrustning och all annan packning så krävdes något större än vår vanliga bil.
Det resulterade i denna:

Vi välkomnar en Toyota Supercustom 4WD till vår familj!

Några livsnödvändiga funktioner som bilen har:

Så att man inte ska behöva luta sig fram och dra för gardinen manuellt

Hur ska vi någonsin kunna ha en normal bil igen?

Detta är kanske min favorit. Joyful Talk. Man bara måste älska asiater! (Funktion: så den som kör ska slippa skrika åt dem som sitter längst bak)

Koka lite kaffe.. hälla upp en drink med isbitar..

vad mer har bilen att erbjuda (som att man skulle behöva något mer!?)?

Egen mekaniker:

trust me!

Stora rymliga säten (i röd plysch):  Var säte är stor nog för 2 barnrumpor 

Flickor Bak i Bilen..

Säg det nu i kör, ett, två, tre: 
Kära du. låt dig inte distraheras av oss, 
du har nog att göra med att köra, och 
vi har det bra, vi här bak i bilen 
och vill ej va' med om nå'n krock!

Mor o far: om ni läser detta: Detta är era säten som vi sitter i! :) Notera att barnens säten är vända, limousine-style. 

Vi är Så Redo för vår Road-trip!

en jävulsk kjol som jag förmodligen aldrig ens kommer använda

äh det var alldeles för regnigt idag för att ta kort utomhus på vårt nya underverk!
istället passade det bra att sy en kjol.
TILL MIGSJÄLV!
inte för att jag typ någonsin bär kjol.
inte för att jag hade något mönster.
och inte för att jag inte syr fel och måste sprätta sprätta sprätta.

men här är den tillslut! Av ett tyg som jag inhandlade för inte så länge sedan på någon tygmässa (begagnat m a o), fast mudden är alldeles ny minsann!

Och så en live-bild med en av Nya Zeelands mest framgångsrika modeller

Nejdå. Det är bara jag. Fin med vänstra handen lite nonchalant sådär som man ska, medan den högra är lite mer Stark på höften. Valde jag fel karriär trots allt? 

Tack för att du orkade läsa!

vad jag såg

Ikväll såg jag en väldig intressant och tänkvärd dokumentär, som även finns att återse HÄR.
"Inside: Child Poverty" var namnet, och visade på hur situation är för barn som lever i fattigdom här på NZ. I dokumentären visas att 1 av 5 barn växer upp (i någon form av) fattigdom här och vilka följder detta har för barnens (o)hälsa.
Det gör ont i hjärtat och självaste själen när man ser detta.
Det som kanske gör mig mest ont, är när de intervjuade föräldrarna som står i affären och klagar över att de inte har råd att köpa mjölk till sina barn, men sedan har chipspåsar och kakor i kundvagnen.

Ord överflödiga.

Men sedan förflyttar sig dokumentären till Sverige! Japp, dom drar till Sverige för att visa den svenska välfärden ur ett barnperspektiv. Att sjukvården är gratis dygnet runt för barn. Att barnen får mat i skolan. Att boendestandarden håller borta många av de problem som återfinns här. Att barnsjukdomar som finns här på NZ har försvunnit ur det svenska samhället för många årtionden sedan.

Visst finns det fattiga familjer i Sverige också. Men var barn som går till skolan får minst ett varmt mål mat om dagen (oavsett om familjen sedan äter chips resten av dagen), och om de behöver åka på akuten efter kl.17 så behöver i alla fall inga pengar byta ägare.

Detta är verkligen något att vara stolt över!

(Till något helt annat: Imorgon ska jag ta bilder och lägga ut på vårat nya inköp! Vi är mäkta nöjda!)

några ord om blåst och slut på hus

Det blåser ofta på NZ, speciellt här runt hufvudstaden är vinden i stort sett konstant.
Idag var en extra blåsig dag. I Wellington mättes vind styrkan till 40,6 m/s, medan i norra delarna mättes närmare 50 m/s. (Jmf med svenska stormen Gudrun på 35 m/s). Förutom flygplan som inte lyckades landa, någon bil som blåste av vägen samt flygande träd (varav ett träffade en promenerande äldre par) så verkar det ändå gått rätt så okej. Både människa och natur här är van vid detta tydligen.

Själv försökte jag fåfängt hålla uppfarten rent från flygande skräp
(samtidigt som jag försökte hålla fast i barnen då mannen på nyheterna sa att man skulle kedja fast allt som ligger löst)!

Inte för att jag egentligen bryr mig (om skräpet), men för att vi hade öppet hus då vi ska göra oss av med huset och vårt hyreskontrakt.
Snart stundar spartanskt levene...

konserten som inte var rock'n'roll

Just det, glömde ju skriva häromdagen att jag var på konsert!
Jag fick som sagt gratis biljett till att se en inhemsk ung dam vid namn Hayley Westenra.
Jag måste medge att jag inte hört en enda sång denna människa tagit ton på när jag tackade Ja till min biljett. Men det kändes som ett bra tillfälle att lämna huset en sväng, få äta på restaurang och lyssna på ny musik.

Jag är i och för sig inte lastgammal. Men förutom jag, så fanns det bara två i konserthuset som var yngre än mig: en uttråkad 10-åring och Hayley själv. Jag kände helt plötsligt att kort jeanskjol var kanske fel val trots allt.

Hayley har en otrolig stämma, och sjöng riktigt fint. Helt ärligt så sjöng hon galet vackert. Nivet sådär vackert att det glittrade i gamlingarnas ögon. När Hayley var klar med sina låtar fick hon så mycket applåder att hon fick komma tillbaka inte mindre än 4 (eller var det 5?) gånger och sjunga ytterligare en sång.

Men man visste ju att konserten verkligen var över när personalen kom utkörandes med rullatorer.

Inte min vanliga genre kanske, men kul att se så många gamlingar komma på konsert!  Go Hayley!

ät för livet

"Jordgubbsfestival".. mmm
det kunde vi inte motstå! Vi körde norrut längst kusten till Paraparaumu för dessa godbitar (och för att vi inte hade något annat att göra).

Köpte en tallrik med stora jordgubbar o glass för en tjuga för välgörenhet. 

Ibland smakar det gott att göra gott.

eftersom "festival" kanske var något av en överdrift av ordets betydelse (om än ett gäng svartklädda tonåringar spelade musik och ett par ungar dansade), så drog vi sedan till en rolig lekpark i alla fall. 

Mini M höll fast sig stenhårt och vägrade att komma ner.  

Lördagar rules. 

underbara morgon

en solig varm morgon är guld värd.
trots enträgen hosta hos samtliga damer, har morgonen varit så skön!

det var till och med härligt att hänga upp tvätt!

barnen har haft lite vattenkrig, plockat sönder lite av mina kryddor, trakasserat några sniglar och sedan ätit lite mellanmål på trappan.

sedan försökte stora M lära mini M hur man gör "Rock'n'Roll"

lite klurigt tyckte mini.

Förresten, någon HOST-EXPERT som läser detta? 

Ikväll ska jag nämligen på konsert.. fick gratis biljett av fina svärmor! Så nu måste jag försöka bota min hosta på cirka 6 timmar för att slippa mordiska blickar under konserten. 

Några tips?

kom sommar

Sommaren är nära.
Igår hittade shorts ut ur garderoben. Fräknarna började ta fart i antal. Pappa A köpte en ny (gammal) surfbräda, som barnen invigde genom en stilig dans

shake shake

stamp stamp

vila lite

och så tävling med stora M vem som kan göra störst SUR-LÄPP (inte för att det kanske är så somrigt)

Vem vann?

Och läsa saga för mini M

(var tvungen att avsluta med en relativt normal bild på mig själv ifall någon tror att jag går runt och är halsfluss-svälld alternativt surläppig hela tiden)

och presenten var..

..ett stickfodral till en vän som lyckas glömma sina nålar (i en plastpåse) överallt! :)

såhär ser den ut upprullad

spänningen stiger...

locket nedfälld (så att inte stickorna trillar ut)

Ta-daaa! 

Med plats för lite av varje! 

Hoppas den ska komma till användning! 

(Tyger: bättre begagnade. 

Mönster: total improvisation)

alla var där

Dagens äventyr: Tomte parad!

Idag tog vi tåget in till storstan (tar ca 15 minuter) för att se den årliga tomteparaden! Strålande sol, solkräm och mycket vatten var tillbehören. Trots att Wellington är en väldigt liten huvudstad (mindre än 400 000 invånare), så är det minst 60 000 människor som kommer för att se på denna tillställning (men så har de också haft 62 år på sig att bygga upp ett bra rykte!)! 

Stora M, som är halvt besatt av tåg, tyckte att tågresan var ofantligt spännande! 

Vi parkerade oss där vi fick plats helt enkelt, var himla massa folk (ja, 60 000). Men nu när man har egna barn så kan man få stå längst fram vid en tomteparad utan att behöva känna sig obekväm.

Massor av musik, men också mycket seriefigurer, etniska grupper och några skumma nummer också.

Lite otippat kanske var Stormtroopers som halvt skrämde livet på ungarna med sina vapen i högsta hugg.. 

 Och sist kom såklart tomten

Lilla M satt som en tyst (förskräckt?) fluga på min rygg..

Men sedan hade vi efterfest i lekparken vid Wellingtons hamn, och det var en väldigt nöjd tjej som rejsade omkring i gröna gräset!

En riktig familjedag som det så fint heter. 

marängomania

Jag har äntligen sytt lite mer igen, i mina senaste begagnade förvärv. Dock är det tänkt att vara en present till någon.. så jag väntar med att visa vad det är! Men hur fina är inte dessa färger?

Till något helt annat..
ett problem vi har i familjen, är att det är bara jag som tycker om maränger..
om jag får äggvitor över så mååste jag göra maränger.. gärna chokladmaränger, sega o galet söta. Och sen är det ingen annan än jag som vill äta. Och jag saknar självbehärskning.

Bara miiina.. tra-la-laa

EAT ME! 

Det är verkligen ett problem vi har.